Diamonds are forever

Ja, gårdagen var det.

Vad kan jag säga? Det var regnigt och kyligt, mitt hår blev lockigt och
jag frös arslet av mig men fan vad glad jag blir av att kolla på alla
studenter. Men samtidigt så får jag en klump i halsen av att se lyckliga
personer på flak skrikandes ''FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FYFAN
VAD VI ÄR BRA! '' Jag vet inte varför men det känns som om det är jag
som skiljs åt från mina vänner och hamnar i en helt främmande värld
som jag tidigare aldrig besökt. Varje år är det samma visa. Ja känner
sorgen dom inte gör. Jag känner saknaden som dom ännu inte hunnit
känna eftersom dom bara tänker för stunden. Jag känner ensamheten
dom kommer känna nästa dag när dom vaknar och inte har någon skola
att åka till. Helt sjukt men så är det ...

Efter en massa mixade känslor åkte vi till Ceasar's och tog en massa bilder
och umgicks med studentbarnet. Efter det tog jag ett paraply och mötte
Evelin under bron och fortsatte oss mot genetas fritidsgård där wasa hade
vårbal. Hahah ja, kul hade vi. Både ute och inne :D

Nej, nu får det räcka med gårdagen. Hörs innan läggdags!




Ps. Morbror och kusinen kom hit för en stund sedan, helt överraskat!